I dagens läge så är vetenskapen – i den breda meningen – till viss del influerad av marxismen. Inom historieforskningen är detta tydligt, man är hur man en vrider och vänder på det tvungen att förhålla sig till den marxistiska historiefilosofin, och den materialistiska utgångspunkten är legitim och nödvändig.
I andra discipliner, så är det absurt att tala om marxism, till exempel fysik eller biologi. Detta utan att säga att fysiker och biologer inte kan vara inspirerade av den dialektiska materialismen på samma sätt som marxister (om nu hrr Engels och Marx hade godtagit den definitionen) har blivit inspirerade av fysiken och biologin.
Inom humanioran så är det marxistiska genomslaget väl känt, och numera tillbakaslaget, dock med vissa fickor av kvardröjande klassperspektiv och dialektisk analys. Dessa små reservat handlar nog oftast om att den aklademiska omsättningen (dödsfrekvensen) inte är tillräckligt stor i västerlandet, snarare än akademias acceptans av de samma.
Efter en sån summarisk genomgång av läget, så kan det vara lämpligt att komma till poängen. Och poängen är vad denna 'blogg' överhuvudtaget skall handla om: hur knyta ihop vetenskapen med socialismen, så att de båda mår bra av det.
5 kommentarer
fredag, 23 december 2005 kl 7:18 e m
4 minuter kvar av filnedladdningen..
Jag läser din blogg. Den enda marxistiska blogg jag hittat.
Marxism och vetenskap förenas främst i filosofin, det vetenskapliga och skolade synsättet på omvärlden. Att fostra människan att välja det materialistiska eller det skolade synsättet i filosofin, istället för den naiva realismens synsätt, där allt verkar vara som det vid en omedelbar betraktelse förefaller vara.
Marxismen har beröringspunkter med vetenskapen främst inom historia och filosof,samt samhällsvetenskap och ekonomi. Men dessa vetenskaper ör ju inte redskap att förändra världen, i samma utsträckning som det skolade synsättet på omgivningen. Hm.. nu var min fil nedladdad, återkommer till nästa gång..
Ola Eriksson Papperstusskastare, Sundom
lördag, 7 januari 2006 kl 7:00 e m
Ola, jag kan inte mer än hålla med.
söndag, 8 januari 2006 kl 3:49 e m
Hej igen. Socialismen är död, och världen har inte gått under.Vad kommer sen ? Kapitalismens död tror jag. En effekt av kapitalets ackumulation är att produktiviteten ökar. Sedan sekelskifet har BNP ökat 1200 ggr, i reella termer 40 ggr. Om man räknar omsättningen i de största industriföretagen har den ökat ca 12 ggr sedan mitten på 70-talet. Lönerna har naturligtvis inte ökat 12 ggr..
Ett exempel. Då jag slutade på SSAB i Luleå var vi 6500 anställda.
Idag utför 1000 personer tre gånger större produktionsvolym än då. Den här processen pågår överallt.
Kapitalet kan alltså omöjligt undgå det öde det är bestämt att uppnå: produktionens slutliga rationalisering, och därmed det nästan fullständiga ersättandet av manuellt arbete med mekaniserat arbete.
Exempel. Om du gräver en grop i marken med en spade, kan vi säga att du har en produktivitetsökning, på 50 % mot om du grävde en grop med händerna. Om du hade en grävmaskin, kanske det innebar en produktivitetsökning på hundratals gånger, (OCH du skulle bara behöva arbeta en dag i veckan, resten blir du arbetslös), om man tänkte sig att du hade en helautomatisk grävmaskin, som du inte behövde övervaka, skulle det mekaniska arbete vara 100%, det manuella arbetet 0 % produktiviteten, nästan maximerad, och du skulle vara helt arbetslös.
Denna situation kallar kapitalet för att det inte finns någon som kan arbeta ihop pengar till pensioner, och driften av samhället.. Dvs de räknar endast manuellt arbete.(med spade?)som produktivit arbete, mervärdet döljer de naturligtvis.
Lösningen är enligt min mening medborgarpension.
Hur långt kapitalets ackumulation har gått idag, kan endast en nationalekonom säga, men en fransk natonalekonom räknade ut i början på 80-talet att vid nolltillväxt skulle man i frankrike endast behöva arbeta 3 timmar om dagen, vid den tiden.
I framtiden, kommer vi att bestå av en nation av arbetslösa. Kapitalismens och kommunismens utopi i det fallet är att tillväxten stegras oavbrutet. Men för varje gång tillväxten stegras, genom att varje vara blir MER avancerad, och SAMTIDIGT kan säljas i större volymer, görs detta, SAMTIDIGT till en lägre kostnad, och av färre personer inblandade. Slutstationen är ett samhälle där en minoritet arbetar. Ingalunda ett samhälle där arbetet sätter normen för tänkandet, där arbetet har makten, och alla är proletärer, då arbetet redan är mekaniserat, och det manuella arbetet utgör en minoritet. Det tänkte aldrig Marx ?
Ola Eriksson , Papperstusskastare, Sundom.
söndag, 8 januari 2006 kl 3:55 e m
”Kapitalismens och kommunismens utopi i det fallet är att tillväxten stegras oavbrutet. Men för varje gång tillväxten stegras, genom att varje vara blir MER avancerad, och SAMTIDIGT kan säljas i större volymer, görs detta, SAMTIDIGT till en lägre kostnad, och av färre personer inblandade.”
Ola, jag tror du har fel. Kommunismens tanke är att man kan uppnå en nivå i produktionen, av det för oss nödvändiga, som kräver minimalt med arbetsinsats för att således frigöra arbetet för vad man överhuvudtaget vill och kan tänka sig att göra.
måndag, 16 januari 2006 kl 5:58 e m
”Ola, jag tror du har fel. Kommunismens tanke är att man kan uppnå en nivå i produktionen, av det för oss nödvändiga, som kräver minimalt med arbetsinsats för att således frigöra arbetet för vad man överhuvudtaget vill och kan tänka sig att göra.”
Du har rätt ! Då har du vunnit en brödrost ?!
Åtminstone en halv..Men om produktion ska inriktas efter behov, hur kan då arbetet sätta normen för samhällslivet ? I det kommunistiska samhället kan det ju knappast innebära att människan är präglad av arbetet som livstil och kultur ? När man tänker på det maoistiska Kina med alla medborgare klädda i blåställ, så skulle då det kommunistiska samhällets medborgare, vara långt ifrån denna arbetets kultur och livstil.
Isåfall kommer den klass som står för utveckling i samhället att ta över rollen av ledande samhällsklass, och det innebär en helt annan kultur.
Ola Eriksson Papperstusskastare, Sundom–>