Sitter nu och läser in mig på billighetsbokens historia, för att skriva en litteratursociologisk/-historisk text. Det är spännande och ger många tankar. Varför gick arbetarrörelsens (sossarnas, kommunisternas, syndikalisternas) kulturverksamhet i stöpet? Självklart kan man räkna in de ideologiska svängningarna i det stora samhället och klantighet från vänstern, men jag tror inte att det är nog som förklaring.
En hypotes är att billighetsboken, alltså skönlitteratur och populärvetenskap i häften eller billiga band, inte klarade av konkurrensen från dels pocketboken och dels TV. Det första för att pocketboken gav förlag med stor back-list överhanden. Det andra för att läsning är ett tidsfördriv och en rekreationssyssla. Det man tappade då (femtio- och sextiotal) lyckades man aldrig återhämta – och kanske bidrog här förlagsnaivitet, och än värre: kanske bidrog detta till en del av den omsvängning i vad som kallats överideologin.
Nåväl. Detta är bara en ingång, en tråd att nysta i, och jag hoppas kunna återkomma med uppföljning.
