Kulturkritik vol. 1 nr. 1 äntligen här!

Nu har Kulturkritiks första nummer, med temat kritik, äntligen kommit på de digitala diskarna. Du kan själv ladda ner din alldeles egna kopia här.

Kommer snart: Kulturkritik

Snart, i den sena februari kommer Kulturkritik, en nätbaserad kultur- och samhällstidskrift med ett kritiskt förhållnings- och angreppssätt. Nummer 01 dediceras åt kritik, som begrepp, praktik, vetenskap – ja, det är i mångt och mycket där den teoretiska grunden för tidsskriften läggs. Senare nummer kommer att ha teman som Ideologi, USA och Hierarkier. Alltså! Håll ögonen öppna för Kulturkritik! [www.kulturkritik.se]

– – –

Medverkande i Kulturkritik 01 är bland annat bloggarna D Cardell, M Hazard och H Palm.

Ett litet lästips

Johan Svedjedal skriver i Författare och förläggare om C.J.L. Almqvists påbörjade, men aldrig avslutade, ordboksprojekt. Almqvist hann till Brand innan projektet lades ner. Vad som är mest intressant är dock hur projektet uppstod, hur förbålt modernt och ‘kulturindustrialistiskt’ det var. Almqvist kontrakterades för att skriva ordboken efter att han hört av sig till Lindhs förlag och frågat om hann kunde skriva något för dem (geografiskt lexikon eller ordbok var Almqvists förslag). Lindhs antog ordboksförslaget, vilket till en del realiserades, till skillnad från det geografiska lexikonet som aldrig kom förbi idéstadiet. Lindhs fungerade som Svedjedal påpekar både som barnmorska och bödel.

Svdejedal, Johan (1994) ”Marknadens ordbok” i Författare och förläggare. Smedjebacken: Gidlunds.

Nytt namn för min sida

Min textsida heter inte längre ”Vetenskap och socialism” då det namnet syftade på den ursprungliga inriktning jag hade – tänkte ha – på denna sida: vetenskapsteori och -filosofi ur ett marxistiskt perspektiv. Detta har inte realiserats i någon högre grad, och namnet är därför missvisande. Det nya namnet är ”M Hazard: kulturkritik” och ligger mer i linje med det faktiska innehållet här. Adressen hit är dock densamma (http://vetsoc.wordpress.com), och ni behöver inte ändra RSS-feeder eller bokmärken, om ni har några sådana.

Väl mött och kamratliga hälsningar,
M Hazard

Några faktorer som lät billighetsboken uppstå

Billighetsboken uppstod som fenomen under andra halvan av 1800-talet, närmare slutet än mitten. Alltså när kapitalismen nådde sitt imperialistiska stadium och blev verkligt global. Eric Hobsbawm (Imperiernas tidsålder, Tiden: Stockholm, 1989, s. 20) beskriver tiden:

Detta var den tidsålder då massiva och välorganiserade rörelser inom den klass av veckoavlönade arbetare som skapats av, och var karakteristisk för, industrikapitalismen, plötsligt trädde fram och krävde kapitalismens undergång. […] Detta var en tidsålder då den borgerliga liberalismens politiska och kulturella institutioner utsträcktes, eller stod i begrepp att utsträckas, till att också omfatta också de arbetande massorna […].

Alltså en industrikapitalism som inbegrep arbetarklassen i det politiska och kulturella livet, som tvingats till att inbegripa arbetarklassen är kanske mer korrekt. I denna tid uppstår billighetsboken. Jag tror att det är ett exempel på hur det går till när det förhärskande samhällssytemet föder sina egna dödgrävare. Kapitalismen och närmare bestämt industrikapitalismen födde en generation arbetare som hade i alla fall en rudimentär skolning och massproducerade inte bara kaffepannor, utan även böcker. Dessa böcker spelade utan tvekan en viktig roll i den politiska skolning som dåtidens massrörelser såg som så viktiga (det tiotusenhövdade arbetartåget för att hylla Aug. Strindberg i januari 1912, och det alternativa nobelpris som samlats in till honom är nog så goda exempel på detta).

Dessutom så bör först fotogenlampan och sedan elektrifieringen av arbetar- och bondehemmen nämnas. Anders Pers säger i Lars Furulands Ljus över landet: ”Lampan med sitt oljehus, veke, brännare och glas var ett under för mig, en bländande kulturprodukt. (Gidlunds: Hedemora, 1991, s. 38)” De tekniska, sociala och kulturella förhållandena var sådana att en masslitteratur (i meningen masspridd) kunde uppstå.

Bokombud, billighetsböcker och arbetarkultur

Sitter nu och läser in mig på billighetsbokens historia, för att skriva en litteratursociologisk/-historisk text. Det är spännande och ger många tankar. Varför gick arbetarrörelsens (sossarnas, kommunisternas, syndikalisternas) kulturverksamhet i stöpet? Självklart kan man räkna in de ideologiska svängningarna i det stora samhället och klantighet från vänstern, men jag tror inte att det är nog som förklaring.

En hypotes är att billighetsboken, alltså skönlitteratur och populärvetenskap i häften eller billiga band, inte klarade av konkurrensen från dels pocketboken och dels TV. Det första för att pocketboken gav förlag med stor back-list överhanden. Det andra för att läsning är ett tidsfördriv och en rekreationssyssla. Det man tappade då (femtio- och sextiotal) lyckades man aldrig återhämta – och kanske bidrog här förlagsnaivitet, och än värre: kanske bidrog detta till en del av den omsvängning i vad som kallats överideologin.

Nåväl. Detta är bara en ingång, en tråd att nysta i, och jag hoppas kunna återkomma med uppföljning.

Ett något sent konsttips

I morgon lördag är det vernissage på Galleri Kronan (konstnärsägt galleri) här i Norrköping. Lars Thostrup ställer ut målningar i utställningen Skogsrum. Var där klockan 13.00 och se många goda målningar. (Min favorit är Guds plats.)

Galleri Kronan, Trädgårdsgatan 13
Öppet onsdag, fredag – söndag 12.00 – 16.00 och torsdag 16.00 – 20.00

NT och barbariet

Norrköpings Tidningar – NT – är en lokal, reaktionär tidning i just Norrköping med omnejd (Söderköping, Finspång, Valdemarsvik et cetera). Vad gäller nyhetsrapportering så är den dock inte särskilt annorlunda en många andra tidningar i vårt land, tidningar med samma storlek och täckningsgrad. Ibland blixtrar det dock till – och då främst på ledarsidorna.

Nu senast så är det det stalinistiska barbariet som avhandlas med anledning av det finska frisläppandet av bilder från Finska vinterkriget och det på detta följande fortsättningskriget (därav namnet). I korthet kan man säga att vinterkriget hade sin upprinnelse i att Finland och Sovjetunionen inte kunde komma överens om en bit land i Karelen. Sovjet ville ha det för att skydda Leningrad och Finland ville behålla det. Nåväl, det var inte kriget i sig som ledaren behandlade utan det stalinistiska barbariet. Man ger ett par exempel: svälten i Ukraina på 30-talet, GULAG-lägren och – detta är faktiskt deras första exempel – belägringen av Leningrad! Man skyller alltså förhållandena i det belägrade Leningrad på det stalinistiska barbariet. Detta ger ju i och för sig att det stalinistiska barbariet i vissa måste ses som något positivt: en oförsonlig kamp mot fascism. Ja, det kan bli konstigt när historien ska tryckas ner i mallar…

Frågan just nu

Vårt samhälle är uppdelat i olika klasser (alltså det förhållande som människor står i till produktionen av materiella nyttigheter). Denna uppdelning är fundamental, en grundsten för vårt nuvarande samhälle, och den är likaså fundamental för hur vi uppfattar och beskriver vår (sociala främst) omvärld. Allt, ja allt, i samhället påverkas av denna klyvning av samhället. Detta är en utgångspunkt för min intellektuella verksamhet, men inte den enda. Jag skulle kunna ha denna insikt, ha den som utgångspunkt, och begagna mig av den för att bygga mig en position genom att fördunkla motsättningarna som finns, skyla över klyvningen. Jag skulle kunna skriva romaner om mitt själsliv, eller syssla med nationalekonomi.

Men! Det är inte min enda utgångspunkt. Ett andra ben är insikten om att klyvningen av samhället i två inte är omöjlig att förändra om man vågar se längre än detta samhälle. En insikt om att historian aldrig tar slut (med annat än en Big Crunch eller liknande. Dessutom: samhällets klyvning i två eller fler klasser är inte ett tillstånd som alltid har rått, utan är ett relativt sent tillskott till samhällets organisering. Först med jordbrukets uppkomst kan man tala om några egentliga klassamhällen.

Alltså två ben att stå på, och ett tillräckligt väl utvecklat balanssinne för att klara av att stå på dem. Men det räcker inte bara att stå, som vi alla vet, om man skall framåt. Man måste lära sig att gå, springa och hoppa (för att kunna ta sig över de diken som man då och då hamnar inför). Men hur göra detta? Eller för att tala utan metaforer: hur använder man sina intellektuella förmågor så att man bidrar till en radikal politik, ja hur ställer man sig till revolutionens tjänst? Och hur kombinerar man det med att klara levebrödet på samma intellektuella förmågor?